liteomjennie

Idag är det exakt ett år sedan, jag låg i min säng med spänning, och vände och vred på mig och visste ju att snart skulle jag bli väckt av familjen.
Jag hörde alla vara vakna en trappa ner. Kollade klockan, och tänkte. "nu kommer dom snart, annars blir klockan för mycket". Men var det några som kom icke...
Jag väntade lite till, tappade tålamodet ett antal gånger och försökte intala mig själv. somna om nu, så kommer dom strax.
Men sen hörde jag den ena efter den andra gå ut genom ytterdörren, till arbete och skola.
Jag tänkte, varför sjunger dom inte för mig, har dom glömt min födelsedag?
Jag fick höra senare på kvällen att dom inte ville "störa" mig!(?).
STÖRA MIG , DET ÄR JU MIN FÖDELSEDAG!! Då SKA man bli störd på morgonen.
Eller, ska man inte det?:)
Hur tidigt och hur trött man än är. så vill man öppna sina paket, vara med på det där extremt graciösa fotot och vakna till de otroligt vackra toner från familjen. inte sant?

Idag i vilket fall, då blev jag väckt, fick fina presenter och fick vara med på det klassiska fotot. Bra start :)
(dom lärde sig nog det efter förra årets reaktion)

Nu ska jag gå till systemet............